MORMYSKA-FISKE
Ordet mormyska är det med säkert många som hört talas om. Men vad det egentligen är och hur fisket går till skall jag försöka berätta lite om.
Mormyska är precis som det låter av Rysk härkomst. Fritt översatt betyder det vattenloppa och det är den och andra småkryps rörelse vi skall försöka efterlikna när vi fiskar. Man kan fånga alla sorts fiskar på dessa grejer. Eftersom alla äter eller har ätit dessa småkryp under sin uppväxt. Det är faktiskt ganska vanligt att man får gäddor. Dom behöver inte attackera detta långsamma byte utan det verkar mest som om dom simmar förbi och ser en godis. Kroken sitter alltid längst fram och linan skulle aldrig hålla om den huggit som vanligt. Öringar & regnbågar kan också vara svåra att få på vanligt pimpelfiske. Men när man använder mormyska så verkar dom plötsligt mer huggvilliga
Mormyskan är en krokförsedd tyngd som finns i många olika former och metaller . Den knyts direkt på linan och därför behövs en känseltopp längst fram på spötoppen, som visar dom försiktiga nappen.
MORMYSKAN
Oavsett om du köper eller gör den själv, skall den vara så liten som möjligt.
Bly är den vanligast förekommande metallen men den som tävlingsfiskar använder oftast mormyskor gjorda av volfram. Skillnaden är ganska stor. Volfram är nästan dubbelt så tung som bly. Volfram har en specifik vikt på 19.3 och bly 11.9. I luft har det ingen betydelse men vatten är svårare att tränga undan och då upplevs skillnaden stor. Det innebär att man kan använda en mindre volfram mormyska . Den sjunker fortare och man får lättare sträckt lina som är en förutsättning för ett lyckat fiske.
Pimpelspöet
Många tror att man kan använda vilket spö som helst till detta fiske och visst går de flesta att använda men eftersom det är tunn lina så ställs stora krav på rulle/spö. De flesta spön är för glappa mellan spö och rulle så att linan smiter mellan. det blir fort tjorv eftersom mormyskan inget väger och därför inte sträcker linan. Ett litet skav på linan gör att den går av direkt och det är inte roligt att kanske missat en storfisk på grund av spöet. Det är heller inte roligt att knyta om dessa små grejer i kylan.
Pitespöet är framtaget för detta fiske och har både specialrulle och en uppvevningsbar baksida för att minimera tjorv.[/vc_column_text]
Linan är en viktig del av detta fiske. Sträckt lina mellan mormyskan och spö toppen är ett måste för att kunna avgöra om en fisk nappar eller ej. Under vintern är det sällan som nappen är så kraftiga att man känner det i spöet utan syns bara som en liten nigning i nappindikatorn.
Har man för tjock lina så sträcker inte linan ut sig utan går ner i spiral och då tappar man känslan och ser inte dom försiktiga nappen. Om man är nybörjare rekommenderar jag att inte använda tjockare än 0,14 mm till dom vanliga små mormyskorna. Då tappas känslan.
0,08-0,12 mm är ett bra val. Det låter inte mycket men är fullt tillräckligt eftersom fisken nästan inte väger något förrän dom kommer upp över ytan. Därför skall man alltid hjälpa en större fisk upp ur hålet. Det viktigaste är att aldrig hålla upp en större fisk på kort lina. Eftersom påfrestningen på linan blir för stor och nästa större fisk sliter nästan säkert av linan.
Ett tips. Knyt om efter varje större fisk .
Många föredrar också att ha färgad lina. Ett bra val. Eftersom mormyskan väger lite och sjunker sakta är man tvungen att följa efter med löslinan. Då ser man direkt var linan ligger och den blir lättare att ta lös när den fastnar i iskristaller och snöklumpar.
Nappindikator
Nappindikatorn är nästan det viktigaste i detta fiske. Annars upptäcker man inte dom försiktiga nappen.
Dom finns i ett flertal utföranden. I början användes vildsvins hår eller ventilgummi. Numer används oftast tunn plastfilm. Det spelar egentligen inte någon roll vad man använder bara den är tillräckligt känslig. Känsligheten är av största betydelse. Eftersom det endast syns på indikatorn om det nappar och sällan känns i spöet. Det är av största vikt att indikatorn böjer sig av mormyskans tyngd men inte så mycket att den hänger rakt ner. Oftast kan man skjuta plastfilmen fram och tillbaka för att den ska passa mormyskan. Det bästa är om den hänger ungefär 45 grader. Allt för att kunna se både både lyftande och bugande napp. Om känseltoppen rör sig. Lyft bara spöet och kroka fisken.
VINTERFISKE
Vintertid är fiskarna väldigt köldstela och dom försöker att spara så mycket energi som möjligt och i princip bara genomlida vintermånaderna. Därför är det väldigt sällan som dom hugger utan ätandet kan närmast liknas vid ett försiktigt smakande. Både fisk och byten har samma temp som vattnet, ca 4 grader så allt sker i slow motion. Fisken har också lärt sig att den inte behöver gå ända fram. utan några cm ifrån bytet öppnar den gälarna. Av den vattenström som bildas åker dom små larverna in i munnen av bara farten. På så sätt slipper den simma många meter under en vinter och sparar mycket energi. Det är också därför som man inte känner dessa försiktiga napp på vanlig utrustning. Motståndet från en stor pirk och tjock lina är för stort. I bästa fall gungar agnet till lite men åker inte in i munnen. Fisken tar det som något onaturligt och slösar inte mer energi på detta byte.
Däremot med en känseltopp, liten mormyska och tunn lina följer betet in i munnen. Fisken känner inget motstånd i och med att tyngden finns i munnen. Den står lugnt och tuggar på betet . Känseltoppen ger tydliga utslag och fisken krokar sig nästan själv eftersom kroken sitter uppåt. Kroken fastnar i överkäken där den är som starkast.
KROKNING
Vid krokning skall man inte göra något stort mothugg pga den tunna linan utan bara höja spöet. Därefter anpassas upptagningen efter storlek på fisken. Om den är stor, låt den simma och trötta ut sig innan den kommer in i hålet. Tvinga inte fisken in i hålet utan låt den simma in själv. Håll sedan bara sträckt lina så simmar den ända upp och man kan lyfta upp fisken med händerna.
En abborre behöver inte väga många hg för att kännas som en jättefisk på dessa redskap. Det går att ta kilosfisk utan större problem, bara man tar det varligt. Eftersom fisken inte gör speciellt många och långa rusningar i det kalla vattnet behöver man inte känna sig slagen på förhand. Jag har själv fått en regnbåge på strax över 3 kg på 0.12mm. Det tog nästan 20 minuter av nervdaller. Jag vet att på t.ex 0,10 mm lina togs en abborre som vägde 1,5 kg och en gädda på 3 kg. av Brottstyrkan på en 0.10 mm nylon lina är ungefär 0,9 kg
Agn
Mormyskan kan agnas med mask, maggot, fjädermygglarver eller nästan vad som helst. Om det är så att fisken är så pass i tagen att
man inte behöver agn är det bättre att använda pirk som med sin tyngd är lättare att fiska med. När man fäster agnet är det viktigt att krokspetsen är framme. Agnet kan då röra sig så mycket som möjligt och sprida doft & lukt. Detta för att locka dom köldstela fiskarna att komma ur dvalan och lättare smaka på betet. Det mest effektiva agnet är fjädermygglarver. Dessa kan vara svåra att få tag i. Dom är ganska känsliga och har dålig hållbarhet och därför är dom är relativt dyra. Men välsorterade fiskebutiker brukar kunna ta hem dom. Dom finns i varje sjö och man kan plocka dom själv men det är ett jobb som är mycket arbetskrävande eftersom dom ligger halvt nergrävda i bottensedimentet. Det finns många sorter, alla går att använda men det är framförallt den tvååriga röda som mest används till mormyskafisket. Den är ca 2- 3 cm lång.
Det är väldigt viktigt att man fäster fjädermyggan i den främre mörka delen. Om man fäster den i den röda delen punkterar man larven och det blir bara ett tomt skinn kvar.
FÄRGVAL
Vad färgen på mormyskan beträffar så har jag den uppfattningen att färgen inte har så stor betydelse som storleken. Mitt i vintern med snö och tjock is är det bäst med små och blanka mormyskor. Längre fram på våren brukar större, färggrannare fungera bättre. Det viktigaste är att inte fiska för fort. Vilket är det vanligaste felet hos nybörjare.
KNUTAR
I mitten på mormyskan finns ett hål genom kroppen. Trä linan uppifrån genom kroppen. Sedan trär man runt ena sidan, sedan uppifrån och genom igen och om det går runt kroppen på andra sidan och sedan en tredje gång uppifrån och ner igen. Om man gjort rätt och tittar rakt framifrån bildar linan en 8 genom mormyskan. Nu sitter mormyskan fast på linan och nöts inte lika lätt av som om man bara trätt igenom en gång. Slutligen snurrar man den överblivna linstumpen mellan tumme och pekfingret. Öglan som bildas träs över kroken ,dra åt. Upprepa 2 ggr
RENT HÅL
Väl ute på isen är isskopan en förutsättning för att göra ett så rent hål som möjligt. Detta har stor betydelse, För att mormyskan snabbt ska sjunka igenom vattnet. Finns det issörja kvar blir det problem att få ner mormyskan och linan slaknar och fastnar i iskanten eller i iskristallerna runt hålet. Ett annat problem med issörja är att indikatorn hela tiden ger felnapp när linan fastnar i iskristallerna när man sakta höjer mormyskan.
FISKESTILAR
Nu har vi kommit så långt som till själva fisket. Här finns förståss en mängd olika stilar och fiskesätt. Många sitter på knä med ansiktet nära hålet.Bara för att kunna se dom försiktiga nappen och urskilja dem från vindnapp. Om man fiskar på detta sätt är det viktigt att skydda sina knän. Enkla knäskydd går att göra av liggunderlag eller färdiga hockeybenskydd som isolerar bra mot det kalla underlaget.
Sitt alltid med vinden i ryggen. När man tar upp linan så blåser den från dig och fastnar inte i dina kläder, mössa eller runt stövlarna som annars är vanligt.
Släpp ner mormyskan till botten. Detta ser man på indikatorn som tappar belastningen och pekar rakt fram. Börja med att dunka den några ggr i botten. Då virvlar bottenslammet upp. Av ljudet och doftämnen som frigörs blir fisken intresserad. Höj sedan mormyskan ca 1 cm och håll den stilla. Ofta kommer nappet direkt som en nigning eller att indikatorn pekar uppåt. Om inte höj sakta och försök att likna en vattenloppas hoppande rörelse. Viktigt ! Höj inte för fort ca 1 m / min. Får man inget dom första 30 cm släpper man ner och börjar om igen.
Ta tag i spöet med höger hand. Placera spötoppen mellan vänster hands tumme och pekfinger. Med högerhanden bestämmer du hastigheten på mormyskans rörelse . Höj sakta. Här kan man variera både hoppande och hastighet beroende på fiskens aktivitet. Prova kraftiga vibrationer som ibland utlöser hårda hugg.
Håll spöet i höger hand. Vänsterhanden skall vara ett stöd runt högerhandens handled. Nu kan du röra spöet i mjuka upp och nedåt gående rörelser. Med den här metoden simmar mormyskan bra. Men fiskaren själv kan bli ganska trött i axeln och då blir rörelsen ganska stel.
Använd vaden som stöd om man sitter på en skrylla. Placera skryllan eller stolen nära hålet med vinden i ryggen. Använd vaden som avlastning för högerarmen när du höjer mormyskan.
Sätt fast spöet i iskanten. Spöet pekande uppåt med indikatorn belastad. Peta på indikatorn ibland så att den rör sig. Detta är många gånger effektivt när fisken är riktigt tjurig och behöver tid för att bestämma sig. När fisken nappar behöver man inte ha bråttom med mothugg eftersom fisken inte känner något motstånd från varken lina, indikator eller mormyska.
Man kan också fiska som vanligt pimpelfiske med lockryck. Det är dock viktigt att man stannar ordentligt mellan lockrycken och ger fisken chans att nappa.
Sommartid kan man också fiska med mormyska. Om jag sitter i en båt brukar jag kasta den rakt ut och låta den sjunka in mot båten. Använd gärna håv så inte linan nöts så mycket.
Ovanstående är bara förslag på olika metoder. Du hittar säkert ganska snabbt ett sätt som passar dig. Ett bra sätt att se olika rörelser är att träna i en vattenhink eller i en avkapad genomskinlig petflaska
Om du vill köpa ett spö som är utvecklat för detta fiske se mer under Pitespöt
Hoppas du får många napp
Örjan Lundholm
